Nya franska äventyr (och lite tyska)

Det är strålande väder och 19 grader när vi kör av färjan i Puttgarden. Om det är så här varmt redan (30 april), var skall det sluta????? Vi noterar att det är i Dazendorf vi skall köpa sparris på hemvägen. Den första övernattningen sker i hjärtat av Hessen i Tyskland i en liten 
stad vid namn Lich. Här finns bl a ett stort ölbryggeri, så vi testar deras Weissbier, som är som en hel dagsranson av både mat och dricka. 
Hotellet finner vi i boken Links und Rechts der Autobahn, som är ovärderlig när man kör i Tyskland. Hotellet heter Ambiente så man för-
väntar sig ju en del, men vi finner det kanske en 10 - 15 € för dyrt. Maten på kvällen är dock inget vidare men frukosten!!!!!!!!!! 
81 mil är avverkade sedan Helsingborg.

I strålande väder passerar vi Maginotlinjen och Verdun, glada för att året är 2007 och inte 1940 eller 1916. Här längs med A4 har man 
smyckat ut vägen med konstverk i form av geometriska figurer i olika färger. Kanske för att man skall vara på alerten hela tiden och för-
söka gissa hur nästa figuruppsättning kommer att se ut. Intellegenstest?

Efter att ha kört på massor av otroligt smala vägar kommer vi till slut fram till byn Igny Comblizy , som nästan inte är någon by och slottet Château du Ru Jacquier, där vi bokat rum. Något förfallet, men dock ett Château! Madame, inte alltför service- minded meddelar dessutom att just idag är restaurangen stängd. Vi som är miltals från närmaste affär och helt utslängda på den franska landsbygden. Det är dessutom den 1 maj och det är helgdag även i Frankrike. Till slut finner vi i alla fall en butik och  köper baguetter, tomater och ost samt en flaska rosévin av en kraftigt rödhårig fransyska..

Hade vi vetat att restaurangen var stängd i förväg hade vi inte bokat rummet, men det förstod väl madame också och därför lät hon bli att meddela oss detta viktiga faktum. Vi förstår att hon var i akut behov av våra € 115 för slottet var i behov av en kraftig renovering.  Vi har bokat många hotellrum efter boken "Château et Demeures de tradition" och oftast har det varit bra, men på den här resan gick vi på några rejäla nitar. Bilderna man ser på hotellen är ju oerhört trevliga både i boken och på websidorna, så det är lätt att bli lurad.

Dagen efter fick vi ett glas alldeles utmärkt Champagne vid vårt besök hos vår champagne-leverantör Roger Manceaux. Vi fick testa en millésime (årgångschampagne) 2000. Mycket trevligt! 

Stor ombyggnad pågår på vingården, så det kommer att vara fantastiskt tjusigt när vi besöker dem nästa gång.  De berättar att vädret har varit alldeles otroligt varmt och trevligt, ca 24 grader, i en hel månad. De hoppas verkligen att det inte kommer någon frostnatt, för då går allt åt skogen. 

Vi passerar Paris i strålande väder, men har tyvärr inte tid att stanna. Nästa övernattning har vi istället bokat i en liten stad som heter Vivonne strax utanför Cognac. Hotellet Le Saint Georges är helt OK men hela resten av byn behöver renoveras.

Vi fortsätter vår resa till Bordeaux och beundrar staden och de nya spårvagnarna. Förra gången vi var här var hela staden en byggarbetsplats 
då man grävt upp överallt för att anlägga de här spårvagnslinjerna. Man hade även byggt ett jättestort parkeringshus ner i underjorden. Vi parkerade 6 våningar under jorden, men det kändes inte så kusligt eftersom det hela tiden spelades klassisk musik i bakgrunden. Det vore kanske något för Sundstorgsgaraget i Helsingborg att ta efter. Vi njuter av en härlig sallad på en uteservering innan vi åker ut till Pessac för
att ta vårt hotelrum i besittning. Tyvärr blev vi tvungna att bo en bit utanför staden Bordeaux i distriktet Graves. Hotellet La Rèserve des Graves är mycket trevligt och prisvärt. Matsalen är tjusig och man lyckas komma upp på en ganska hög nivå vad beträffar maten. Servicen är utmärkt.

Nu är det dags för vår intressanta utflykt med Helga i Bordeaux. Helga är försäljningschef för ett antal vingårdar i Bordeaux vars viner vi köper. Den första vingården vi besöker är Château Macay i Samonac, vars ene ägare visar oss runt på gården. Detta är en gammal egendom som etablerades redan 1740 och köptes av André Latouche i början av 1900-talet. Egendomen drivs nu av de båda sönerna Bernard och Eric. Vingården tillhör appellationen Côtes de Bourg, men just den här vingården har även fått godkänt en alldeles egen appellation AOC Bourg. Första årgången av AOC Bourg var 2002. Druvorna som odlas här är de typiska Bordeaux-druvorna Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Malbec. Eric berättar bland annat att rötterna på vinplantorna är ca 12 meter. Helt otroligt! På vingården arbetar 10 personer och i hela byn bor bara 380 personer.

Vi fortsätter vår färd till Lalande de Pomerol och egendomen Chatonnet som även har en parcell i Saint Emilion. Här odlas också druvorna, Merlot, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Malbec. Här har vi en fantastisk tjusig anläggning, som byggdes så sent som 1992. Här använder man franska, kaukasiska och något lite amerikanska fat. Andrè Chatonnet visar oss hur en utmärkt kork skall se ut. Vinet skall bara synas ca 1 mm in på korken. Även här provar vi ett antal verkligt goda viner.

 Nästa vingård vi skall besöka ligger i Graves och heter Château Carbon d'Artigues. Här odlas förutom de röda druvorna Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc även de vita druvorna Sémillon, Sauvignon Blanc och den mer ovanliga Sauvignon Gris. Sauvignon Gris är en variant av Sauvignon Blanc, men mognar tidigare och kan även användas till söta viner. Druvan är lite rödaktig och kan angripas av Botrytis (ädelröta), vilket ger väldigt goda söta viner i bland annat Sauternes inte långt härifrån. Den här vingården tillverkar även ett sött vin AOC Loupiac, som är mycket billigare än vinerna från Sauternes. 

Michel Bonnot och Louis Michel Musyt som är svågrar driver den här vingården sedan 20 år tillbaka. De driver även slottet La Passone i Loupiac sedan 1991. Även här testar vi ett antal mycket trevliga viner, både vita, rosé och röda. Här används ekfat tillverkade i Frankrike men av amerikansk ek.  Den här dagen åt vi också en mycket trevlig lunch (musslor)  i Saint Emilion strax ovanför den uteservering där vi satt med Aurora och Henrik på vår förra Bordeaux-resa.

Bordeaux

 För första gången skulle vi besöka en tillverkare av Armagnac. Vi tar oss med GPS'ens hjälp till den lilla byn Lannepax i Bas-Armagnac. Druvorna som odlas här och som man tillverkar Armagnac av är Ugni Blanc (som i Cognac), Colombard och Folle Blanche. Destilleringen pågår i allmänhet från början av november till slutet av december. Skillnaden på Cognac och Armagnac är att i Armagnac destilleras vinet 
bara en gång mot i Cognac 2 gånger. Den här anläggningen består av en gammal del och en alldeles nybyggd. Företaget har funnits i släkten i generationer. Här fick vi en gedigen genomgång av hela proceduren, som är mer komplicerad än man tror. Det finns Armagnac som är årgångsbetecknad och Armagnac som inte är årgångsbetecknad. Efter att druvorna pressats och destillerats under vintern hälls destillatet på ekfat och det är med hjälp av temperaturen och kontakten med eken som Armagnacen får sin arom och komplexitet. Rekommendationen
är att njuta av en ung Armagnac som cocktail eller till glass eller som aromsättare vid flambering. De äldre Armagnacerna såsom Hors d'Age 
och Millésimes njutes med fördel till en god cigarr, en dessert av choklad eller enbart till en kopp kaffe. Varje flaska förseglas och förses med sigill för hand. 

 Vi har funnit ytterligare ett slott i vår trevliga slotts- och hotellbok, Château Bellevue i Cazaubon. Här är det verkligen upplagt för härliga sommarkvällar i trädgården, nackdelen är att det är bara ca 12 grader varmt och regnar, så vi får allt hålla oss inomhus. Trots att vi är inomhus är det mycket kallt. Uppvärmning är det inte tal om! Efter en uppfräschning av rummen skulle det kunna bli mycket fint. Maten är excellent och vi får perfekt service kanske beroende på att vi är nästan ensamma i den vackra matsalen.

Idag är det den 6 maj och presidentval i Frankrike. Blir det Nikolaus Zarkozy eller Segoline Royal? Allt talar för Zarkozy! 

Det var längre än vi trodde från Armagnac till Gaillac och GPS ville gärna ha oss ut på småvägarna fast vi föredrar de större. Säkert någon inställning som gjorts! Tekniken är underbar! Hur klarade vi oss tidigare på våra bilturer i Europa? Just nu är vi utrustade med 2 mobiltele-
foner, GPS, MP3-spelare, luftkonditionering och trafikvarningssystem i radion. Inget av detta hade vi för bara 15 år sedan, men vi fann rätt väg oftast även då. Det egendomliga är att vi i de nordliga länderna är utrustade med luftkonditionerade bilar i mycket större utsträckning än i södra Europa!

Château Maresque i Gaillac har vi följt sedan 1999, då vi köpte in deras fantastiskt goda  Cuvée Thomas, döpt efter äldste sonen. Arthur och Paul har ännu inte fått några viner uppkallade efter sig, men det kommer kanske. Både Béatrice och Lucas lagar fantastiskt god mat, vilket vi fick uppleva även den här gången. Vi provsmakade naturligtvis även de goda vinerna.

Hos Béatrice och Lucas hade vi t o m en gång surströmmingsskiva!!!!!!  Här på vackra Château  Maresque finns även en  lägenhet (Gite)  att hyra. Välutrustat kök, matrum och säkert sovmöjligheter till 6 - 7 personer. Hör av dig till Bèatrice eller Lucas och kolla om den är ledig. I närheten finns många sevärdheter och utsikten från lägenheten när man öppnar dörren på morgonen är otrolig.

 Den här gången var dock lägenheten upptagen, varför vi tog in på närbelägna La Verrerie i Gaillac, som är utmärkt och till hyfsat pris. 
Vi hade för avsikt att besöka tre vingårdar i Languedoc, vilket vi även gjorde, men fann inte riktigt de viner vi letade efter. Den ena vingården vi besökte var ett 1500-tals slott med bara vissa delar upprustade och användbara. Tyvärr finns det massor av slott i Frankrike som förfaller eftersom man inte har råd att renovera och för att inte tala om vad uppvärmningen kostar. Här i Languedoc är det otroliga arealer av vin. Vi kör mil efter mil omgivna av bara vinfält. De flesta vingårdarna ligger långt ut på landet och vi kör på vägar som inte är bredare än bilen, men med hjälp av GPS:en kommer vi helt rätt. 

Efter Languedoc-utflykten tyckte vi att förtjänat en hel dags avkoppling i Cap d'Agde. Hotellet ligger direkt vid plagen och rummen är helt OK, men skall man äta maten i matsalen blir man ruinerad. Det här var ett riktigt gammaldags badhotell. Just den här dagen blev det riktigt varmt och trevligt och solen sken. Medelhavet var dock för kallt så det blev bara fotbad. 

På Copain d'Abord i Cap d'Agde äter vi däremot fantastiska musslor och dricker därtill en Picpoul de Pinet, som fått guldmedalj
i Paris 2007, och detta till en bråkdel av vad mycket sämre mat kostar på hotellet.

I år har vi gjort vår resa så tidigt att vitlöken ännu inte är färdig för skörd och inte blommar solrosorna i Arles och inte heller fann vi någon van Gogh till rimligt pris. Däremot kör vi förbi blommande fält av vallmo. Fantastiskt vackert! Tyvärr fick vi inte stopp på bilen här för att kunna ta ett foto!

I Bandol besöker vi som vanligt Domaine Lafran-Veyrolles och provsmakar deras fantastiska viner, både vita, rosé och röda. Efter den här trevliga provningen checkar vi in på Castel Lumière i Castellet, där vi bott tidigare. Här är väldigt trevligt inredda rum och man slipper de obligatoriska bruna filtarna. Tyvärr berättar de för oss att hotellverksamheten inte lönar sig utan framöver kommer endast restaurangen att ha öppet, vilken är den bästa i byn, sägs det. Vi har dock inte testat den. Den har varit stängd de gånger vi varit här, tyvärr. Le Castellet är en by för endagsutflykter, berättar ägaren. Här är pittoreskt och många små butiker med konsthandverk. Vi besöker då istället en typisk turistrestaurang, där vi får maten tre minuter efter beställning och det korkskadade vinet får vi inte byta ut. Vi lämnar både vin och bord ganska snart och kommer aldrig att återkomma.

Nästa vingårdsbesök blir på Château le Devoy Martine i Lirac, vars viner vi köpt under många år. Här provar vi också både vita, rosé och röda. Marc Lombardo, som är ägare till vingården,  hade just buteljerat ett antal  magnum-flaskor med ekfatslagrat vin. Normalt tillverkas inte några ekfatslagrade viner här. Det var bara ett år som detta skett. Det här vinet kan sparas i 25 år, menar Marc.  Lirac-vinerna är alltid mycket goda och omtyckta i Sverige med sin renhet och fina druvkaraktär. Det röda vinet från 2005 anser Marc Lombardo att man kan spara i upp till 12 år om man så skulle önska. Han berättar även att för första gången i historien kommer skörden att äga rum redan i augusti månad. Skörden har blivit allt tidigare år från år, men i år beror den på den mycket varma månaden april.

  Marc Lombardo har rekommenderat oss ett nytt hotel L'Arceau i den lilla byn St. Hilaire Ozilhan, eftersom Le Bégude Saint Pierre tyvärr är stängt av okänd anledning. Gamla Galinette i Saint Laurent des Arbres har bytt namn till Saint Laurent, men har blivit väldigt flott och dyrt. Hotell L'Arceau är beläget i en väldigt gammal byggnad, men med en trevlig, vacker restaurang. Maten är mycket bra och även servicen. Byn Saint Hilaire Ozilhan består enbart av ett par hus och en vingård, Domaine Olivier, som vi dock inte besöker.

Nästa vingård vi besöker är Emmanuel Darnaud i Crozes-Hermitage, också i Rhône-dalen.  Han fick ju 4**** i Decanter för sitt Les Trois Chêne 2005, i våras. Han är lite blygsam beträffande stjärnorna i Decanter, men vi förstår att han var mycket glad för detta. Han har som vanligt redan sålt slut på sina viner från 2005. Hans 2006 buteljeras inte förrän i november månad.  Han sätter oss som vanligt på prov. Vi fick prova 5 olika viner, samma druva (100 % Syrah), samma årgång, men olika parceller och fat. Man förvånar sig över att skillnaderna kan vara så stora. Några viner är helt drickfärdiga idag och några bör sparas några år för att komma till sin rätt. Emmanuel menar att skillnaderna till största delen beror på de olika odlingslotternas placering. Han har ännu inte hunnit få sitt hus färdigt, så vi får inte heller se det den här gången, men nästa gång vi kommer, lovar han. Där skall även finnas övernattningslägenheter i huset, vilket låter väldigt trevligt. Han berättar även att han under året fått en liten arvtagare till vingården, lille Arthur. Emmanuel tillverkar även ett vitt vin av druvan Marsanne, som är väldigt trevligt.

Nu är siktet inställt på Bourgogne och även här har vi varit tvungna att byta från vårt vanliga hotell till ett Best Western i Beaune. Ett klart stolpskott, ofräscht rum halvvägs ner i en källare och detta är tyvärr ett av de ställen där vi skall bo två nätter. Här i Bourgogne skall vi besöka tre vingårdar och vi besöker först Christiane Bachey-Legros och tester de nya årgångarna av både Chassagne-Montrachet och Santenay. Som vanligt uppskattar vi de här vinerna oerhört mycket, men de är också otroligt dyra. Den här gången träffar vi även Christianes båda söner, Lénaïc och Samuel. 

Vingården har funnits i familjen i 6 generationer och slottet är beläget på den äldsta gatan i Santeny-le-Haut. Christiane har skött vingården sedan 1993. Många av vinstockarna är mer än 55 år gamla. Här tillverkas 11 olika viner och druvorna är som alltid i Bourgogne Chardonnay och Pinot Noir men även lite Aligoté odlas. Christiane är mycket noga med sina viner och ser till att de även transporteras till Sverige på ett bra sätt, dvs någorlunda kallt.

Om man skall bo i Beaune är Hostellerie de Bretonnière absolut att föredra. Det är både trevligt och prisvärt. Och så måste man bara äta på "le benaton". Maten är absolut toppen och servicen perfekt. De har fortfarande sin * i Guide Michelin, men vi har ju följt dem långt innan de fick den här stjärnan och tyckt att de varit värda den. Har man gott om pengar när man är i Beaune kan man även besöka den exklusiva boutiquen Clarissa. Här finns otroligt läckra kläder till fantastiskt läckra priser. Men istället för att shoppa besökta vi Anna och Jean-Claude Brelière i Rully, vars mycket goda viner vi importerar sedan ett antal år. 2005 var ett mycket bra år i de flesta områden i Frankrike och denna årgång säljer snabbt slut, men Jean Claude hade i alla fall gömt undan ytterligare ett par lådor till oss, vilket vi är mycket tacksamma för. 

På många ställen i Frankrike talar man om skörd redan i augusti i år på grund av det varma vädret de hade redan i april. Två tredjedelar av vinerna i Bourgogne är vita. Bourgogne var för miljoner år sedan ett hav med korallrev, vilket skapat en ypperlig jordmån för vinodling. Regionen Bourgogne omfattar idag 26.000 ha, men utgör bara 5 % av de franska viner som har beteckningen AOC, men trots detta uppgår produktionen till 150 miljoner flaskor. I Bourgogne odlas viner med "terroir" som speglar vinodlarnas personlighet. "Terroir" avser kombinationen av jord, mikroklimat, druva och mänskligt arbete.

Den här gången besökte vi även en vingård i Pommard, vars kvinnliga innehavare vi träffat på en mässa tidigare i år. Vinerna var mycket kraftfulla och trevliga, men betingar tyvärr ett ganska högt pris. Förhandlingarna fortsätter och kanske letar sig även de här vinerna till vårt lager. 

Det finns många mysiga hotell i Frankrike, stora som små!

Nästa uppehåll blir i Alsace som vanligt. Här känner man sig nästan som hemma och det är fortfarande lika trevligt varje gång. Här bor vi alltid på Hotel Le Schoenenbourg i Riquewihr bl a på grund av att de har ett alldeles utmärkt garage. Vi fann en ny restaurang på huvudgatan i Riquewihr, Brendelstubl som var hyfsat bra jämfört med en hel del andra stolpskott vi har gått på ett antal gånger här. Vid närmare undersökning visade det sig dock vara ägaren till Table de Gourmet (den 1*-iga krogen i Riquewihr) som öppnat en folkligare variant. Trendig och snygg inredning men tyvärr lite sura och uttråkade servitriser. Dessutom fick vi inte det vin vi beställt, vilket vi inte noterade förrän flaskan var öppnad. Man får ta sina smällar här i livet! Hotel Schoenenbourg tillhör numera Best Western, men personalen var densamma och lika trevlig som vanligt. Frukosten har utökats väsentligt sedan vi var här första gången för kanske mer än 10 år sedan.

För mat- och vinintresserade bör Route des Vins i Alsace vara en fantastisk upplevelse. Av alla vinområden vi besökt känner man sig mest välkommen här. De vackra blomstersmyckade byarna ligger med bara någon kilometers avstånd från varandra. Här är det lite dumt att ta bilen, eftersom man inte då kan smaka på alla läckra viner som bjuds. Vinerna har oftast namn efter vilken druva de är tillverkade av. Här har du dels de så kallade ädla druvorna Riesling, Muskat, Gewurztraminer och Pinot Gris, men även Sylvaner, Pinot Blanc och även den röda Pinot Noir. Det finns dock även vissa blandningar som t ex Gentil eller Edelzwicker, som då räknas till de enklare varianterna.

Trots att det känns hårt att lämna Alsace far vi vidare mot Tyskland och Mosel. Här har vi som vanligt stämt träff med Martin och Susanne Müllen i Traben-Trarbach. Här kan du få tag på de mest fantastiska vita viner du kan tänka dig. De flesta är tillverkade av Riesling-druvan.
Vet du inte vilket vin du skall bjuda på till din måltid prova gärna en halvtorr Riesling från Martin och Susanne. Här finns dock även röda viner som Dornfelder, men Mosel är nog bäst på Riesling-viner. Det är fantastiskt att köra, åka eller cykla längs med Mosel där det ena fantastiska sagoslottet efter det andra dyker upp på sluttningarna. Hur man kan arbeta på dessa branta sluttningar är en gåta. Vi har en gång bestigit Susannes och Martins Hühnerberg och det var inte enkelt, men vinet som växer där blir fantastiskt!

Sammanfattningsvis så har vi avverkat 640 mil på 15 dagar. Nästan bara en natt på varje ställe. Tyskland är ett mycket billigare land att resa i än Frankrike, där allt blivit väldigt dyrt sedan Euron infördes, tyvärr. Trots det blir det förmodligen inte sista gången vi reser i Frankrike!

Tack till alla snälla fotomodeller!

Eva och Svend

Helsingborg 2007.06.28

Tillbaka till första sidan