Vi längtar till Italien Italiens sköna land

Vi fick en inbjudan till en Vin- och Matmässa i Merano i Italien från Caroline på Pian dell'Orino i Montalcino. Eftersom vi lovat redan i fjol att vi skulle komma kunde vi inte säga nej. Vi planerade snabbt en resa till det trevliga Italien.

Vi körde som vanligt genom ett regnigt och grått Danmark. Dock blev vi lite uppiggade då vi hörde en välkänd stämma i radio Malmöhus, Jean Louis Marchandise på La Petite. Han blev intervjuad om språk, mat och fotboll i samband med att han skulle hjälpa till och översätta från franska till svenska. Det var någon nyinköpt spelare, som hade franska som huvudspråk.  

Den nyinköpta GPS'en ville ta oss till Tyskland via Gedser,  men vi envisades med att vilja köra via Rödby och Puttgarden. Till slut ger GPS'en med sig och vi missar precis färjan i Rödby. Färjorna går ju varje halv timme så vi står ut.

Lagom till middagen på kvällen dyker vi oanmälda upp hos Ingo och Hannelore på Gutshof i Steinlah. Vi hade tänkt oss att komma lite längre den första dagen, men vi var trötta och hungriga. Efter en som vanligt kaloririk måltid och hård träning i det tyska språket somnar vi totalt utmattade i det vackra hotellrummet.

Hela nästa dag tillbringade vi i stort sett på motorvägen. Ganska sent på kvällen anlände vi till hotellet som vi på Carolines (från Pian dell'Orino) anmodan bokat i Merano, Residence Flora. Vi fick lite tips på olika restauranger, men de flesta hade " Ruhetag". Dock förstod vi snabbt att här i Merano äter man "Spinatspätzle" i olika varianter. Det är i och för sig gott, men man blir oerhört mätt. Om man har gott om pengar kan man verkligen shoppa loss här i Merano. Här finns fantastiskt fashionabla butiker.

Efter att vår nya GPS visat oss runt i hela Bolzano och vi dessutom var på väg till Brennerpasset ytterligare en gång hittar vi i alla fall till Castel Katzenzungen i Prissian, där mässan Bio & Dynamica 2006 äger rum. Efter att ha hälsat på Caroline och Jan, som är arrangörer, provsmakade vi många goda ekologiska viner. Ekologiska viner kommer tydligen mer och mer. Det betyder att inga som helst kemiska tillsatser får förekomma. Svend fick dock spotta hela tiden eftersom han skulle köra bil därifrån. Vi hälsade även på Carolines pappa, som är ägare till det här fantastiska slottet. Honom hade vi träffat förut eftersom vi en gång tidigare besökt slottet i samband med en skidresa till Fassa-dalen.. Efter den här provsmakningen åt vi en fantasisk middag på slottet. Här fick vi också tillfälle att ytterligare provsmaka utställarnas viner.  Våra bordsgrannar var bl a vinmakare från Österrike, varför vi fick en lärorik och mycket intressant kväll. Vi hade tidigare varit i kontakt med Vinavisen (en dansk nättidning om vin) och lovat att ta en del bilder åt dem bl a på den äldsta och största vinstocken i Europa, som finns här på Castel Katzenzungen enligt uppgift. Druvan heter Versoaln och härstammar från Frankrike och stocken uppges vara över 600 år gammal.
Vinet med tillhörande certifikat kan man köpa på slottet . Det tillverkas bara ca 700 flaskor per år.

Eftersom Svend alltid varit förtjust i Valpolicella ställde vi in GPS'en mot Verona med omgivningar. Vi hade fått tips om ett antal vingårdar som var värda ett besök. Den första vingården vi besöker har tyvärr redan en representant i Sverige och det var synd, eftersom samtliga provade viner, Valplicella Superiore, Amorone, Recioto, Ripasso etc. var fantastiskt goda. Den här natten hade vi inte bokat hotell utan vi ville gärna kolla vad GPS'en kunde hjälpa oss med.

Receptionen Villa del Quar

Det visade sig att det fanns ett hotell bara 1,5 km bort. Vi kör på otroligt smala och mörka vägar tills vi till slut kommer fram till baksidan av ett hus. Vi stiger ur bilen och letar oss till framsidan, som verkligen ser fantastisk ut. På parkeringen står bara BMW, Mercedes och Porsche. Vi förstår genast att detta är ett mycket exklusivt ställe, vilket inte GPS'en talat om för oss. Vi accepterar dock och får ett fantastiskt tjusigt inrett rum i exklusiva träslag och med badrum helt i marmor. Här får vi hjälp med att bära upp våra slitna koffertar. Vi förstår också att här går man inte ner och äter i jeans utan här gäller aftonklädsel. Tyvärr lever inte maten på Villa del Quar upp till samma standard som servicen, men vi märker att man gärna vill, men man räcker inte ända fram.

Vi gjorde även an liten avstickare till Gardasjön eftersom vi aldrig varit där. Här var naturligtvis mycket vackert, speciellt i det härliga solskenet.

Den andra vingården hade inriktat sig helt annorlunda och gjorde idag bara ett enda vin, nämligen en Valpolicella Superiore, gjord på dels torkade druvor och dels nypressade. Vinet vi smakade var av årgång 2003 och hade lagrats 24 månader på ekfat. Det var tufft och mycket speciellt i smaken, men kommer säkert att bli utmärkt efter ett antal års lagring. Det var dyrt, men är mycket intressant! Vi köpte några flaskor för eget bruk för att lägga i källaren. Cecilia berättade att år 2003 började man skörda redan i augusti månad på grund av den varma sommaren. Cecilia och hennes man var från början båda arkitekter, men Cecilia tyckte att det var mycket roligare att göra vin. Vi njuter även av den 17-gradiga värmen, härligt. Tänk om det var så här i Skåne i november!

Men lyckan varar inte för evigt! Vi måste tyvärr vända norrut igen och vi far mot Bolzano och Dolomiterna. Landskapet här är fantastiskt vackert och solen skiner från en blå himmel. Jag förstår dock fortfarande inte logiken i systemet på de italienska vägkrogarna. Först måste du betala i en kassa och även då på italienska berätta vad du vill betala för t ex en macka med skinka och ost som du inte kan peka på för den ligger i andra ändan av lokalen och sedan gå till en annan kassa tvärs över lokalen med ditt kvitto för att hämta ut din macka. Men om du nu inte vet vad macka med ost och skinka heter på italienska, då är det bäddat för komplikationer vill jag lova!

Snart upptäcker vi att bilarna  vi möter har ungefär 1 dm snö på taket då vi närmar oss Brenner-passet. Innan vi landar i Lanersbach i Österrike har vi kört genom ett mindre snöfall och det är strålande vackert, men vi har ju tyvärr inga skidkläder eller pjäxor med oss. Senaste gången vi var här var för 9 år sedan, men det här stället är fortfarande fantastiskt trevligt med sin genuint eleganta österrikiska stil. Vinlistan skall vi inte bara tala om, 55 sidor mestadels österrikiska viner, men även Sassicaia och Ornelaia finns med. Personalen är mycket avslappnad och trevlig och vi fick även en pratstund med Herrn Kraxner, som är ägare till Lanersbacher Hof som ligger i Tuxerdalen. Även maten är fantastisk. Här är det nära till lift och glaciär. Förra gången vi var här var det för sommarskidåkning.

Det känns hårt att lämna det här vackra snötäckta landskapet, men tyvärr måste vi bege oss norrut. Efter en dags hård körning med massor av långtradare överallt i alla filer anländer vi i lagom tid för middag på Gutshof i Steinlah. Ingo bjöd på en liten välkomstdrink tillverkad av hasselnötter, vilken säkert skulle passa bra till kaffe och en bit choklad.

Efter den rikhaltiga frukosten med 16 olika pålägg och då har vi inte räknat marmeladerna sätter vi oss i bilen för den sista etappen. Eva var tvungen att ta farväl av alla de fina gamla dockorna som sitter i soffan i receptionen på Gutshof. På färjan mellan Puttgarden och Rödby lockas man att köpa både det ena och det andra, så vi klarade snabbt av några julkappsinköp här. Man tycker att man är nästan hemma när man kör iland i Rödby, men vi har ju fortfarande ca 25 mil kvar till Helsingborg. Vi är i alla fall väldigt nöjda med vår Italien-trip och massor av goda viner har vi testat  och om det blir några ytterligare affärer av detta för Helsingborgs Vinhus räkning återstår att se. Vi längtar i alla fall redan nu till vår nästa bilresa ut i Europa.  Eva och Svend

Tillbaka till första sidan